Havs- och vattenmyndigheten har kallat fiskets organisationer, HKPO, SFPO, STPO, SPFPO, till samtal om ett nytt fiskesystem som är anpassat till att klara landningsskyldigheten (LS). HaV driver arbetet som ett projekt: Fördelning av fiskemöjligheter inom ramen för landningsskyldigheten. Ett första planerings-möte har redan ägt rum och nästa möte blir den 4 mars. HKPO har för det kommande arbetet valt ut vilka som ska representera medlemmarna i varje fiske; räka, kräfta, fisk och östersjöfisket.
I en debattartikel som publicerades i Svenska dagbladet den 19 februari framför författarna Jan-Olof Larsson, riksdagsman (S) och Mathias Ivarsson, ordförande i SFPO:s räkkommittè. att “Fiskekvoter bör bli individuella”.
De beskriver en tydlig målsättning med det nya fiskesystemet:
“Det är dock viktigt att inte kapitalisera fisket och riskera att endast ett fåtal större båtar finns kvar. Vi måste utforma ett system utefter dessa fiskens förutsättningar och inte kopiera något annat system. Vi från politikens såväl som näringens håll vill se en varierad flotta som är utspridd över hela Sverige och som bidrar till en levande kust och skärgård. Det är därför viktigt att i utformandet av ett system med individuella kvoter ta den regionala aspekten i beaktande och se till att fartyg inte koncentreras till ett fåtal områden. Vi har båda två varit engagerade i fiskets process för att garantera en lokal förankring i de förslag som togs fram.
När ett nytt system tas fram är det viktigt att både näringens och regionala åsikter beaktas så att de politiskt ansvariga i kommunen och regionen blir tvungna att ta sitt ansvar för en viktig fiskerinäring i sin bygd. I norra Bohuslän, Halland och Simrishamnsområdet har kommunerna visat att de är beredda att värna och utveckla fiskenäringen på ett sätt som skall gynna både näring och bygden. Ett nytt system inom fiskeförvaltningen måste också gynna de ungdomar som är villiga att satsa på yrkesfisket och ge rimliga förutsättningar för nyrekrytering.”
Havs- och Kustfiskarnas PO är positivt överraskad av att Mathias Ivarsson i flera stycken nu verkar delar samma målsättning som HKPO sedan länge har fört fram, t.ex. att inte kapitalisera fisket, fiskare skall inte behöva skuldsätta sig för att fortsatt kunna bedriva sitt traditionella fiske, bevara en varierad flotta runt Sveriges kuster med levande fiskehamnar och kustbygd. Vi är särskilt glada eftersom det tidigare har hörts helt andra tongångar ifrån Mathias Ivarsson närstående organisationer.
Vad som bekymrar oss är att det sviktar i analysen av hur målen ska förverkligas. För att nå upp till dessa måste det till ett mycket varsamt handlag när ett nytt fiskesystem nu ska tas fram. Att författarna då vill införa “individuella kvoter” som en lösning för att klara målen och landningsskyldigheten, måste väl ändå vara en lapsus – eller är det medvetet? Normalt används begreppet i samband med ITQ – ett system som inte kan existerar i harmoni med den ambitiösa målsättningen, t.ex. att inte kapitalisera fisket.
Om författarna däremot avser en tillfällig fördelning under året av individuellt tilldelade fiskemöjligheter (en term som HaV använder), så är det fullt möjligt, men ändå inte helt enkelt, att med ett sådant system skapa lösningar som kan klara de uppsatta målen i artikeln.
Faktum är att redan dagens system är en form av individuellt tilldelade fiskemöjligheter. En enskild fiskare får inte fiska mer än vad han tilldelats för en period, detta är straffbart. Vad som ändå gör att systemet nu måste förändras är landningsskyldigheten. Alla kvoterade arter som fångas i ett fiske måste föras iland när LS efterhand införs och är fullt genomförd år 2019.
Men det största problemen återfinns inte främst i det huvudsakliga fisket efter s.k.målarter som så illusoriskt lyfts fram i debattartikeln: torsk, kräfta och räka. För västerhavets del är torsken visserligen ett bekymmer med dagens kvoter som inte är anpassade till den verkliga förekomsten. Dock förväntas en kvotuppskrivning i samband med att torsken ska ingå i landningsskyldigheten. De ekonomiskt viktiga arterna kräfta och räka, vilka är en betydande del av västkustfisket, har kvoter idag som kan förvaltas och fördelas på ett bra sätt.
De stora svårigheterna med landningsskyldigheten ligger i hantera de arter som i flera fisken fångas som oönskad bifångst, såsom tunga och vitling m fl. Sverige har besvärande små kvoter på de flesta av dessa arter. Problemet går inte att klar ut genom en individuell tilldelning, det blir för få fiskar åt var och en. Här måste det till andra lösningar för att fisket efter målarterna inte ska stoppas i förtid; förbättrad selektering, undvikande av fiskeplatser, kvotbyten (mellan länder), kvothöjningar som i någon mån kompenserar för tidigare tvång på utkast, m.m.
Alla dessa problemställningar och en hel del fler, ska nu diskuteras i samråd med Havs- och vattenmyndigheten. Arbetet ska utmynna i en remiss från myndigheten senare i år.
Då det enbart är Mathias Ivarsson, ordförande i SFPO räkkommitté, som från SFPO:s sida har undertecknat debattartikeln – ett inlägg som ändå behandlar avgörande frågor vilka berör hela det svenska fisket, så väntar vi nu med intresse på om även ordföranden i SFPO och övriga kommittéer ställer sig bakom den målsättning som författarna i texten ovan vill se förverkligad.
Debattartikeln i SvD:
http://www.svd.se/fiskekvoter-bor-bli-individuella/om/naringsliv:debatt
Uppdatering:
Vårt inlägg har rört upp känslorna på bloggen Njord, så till den milda grad att skribenten haft uppenbara svårigheter med att ta till sig texten. För den intresserade läsaren länkar vi här: