Havs- och vattenmyndigheten (HaV) bjöd in intressenter i fiske och miljöfrågor till ett möte om det pelagiska fisket i Östersjön. Mötet ägde rum den 26 november i Göteborg. Förutom företrädare för myndigheten, deltog forskare från SLU, fiskets organisationer, enskilda fiskare, länsstyrelser, kommuner, miljöorganisationer m fl.
HaVs syfte med samrådsmötet var att få igång en diskussion om kunskap och kunskapsbehov kring pelagiskt fiske och dess påverkan på ekosystemet i Östersjön. Vidare beskrivs “det allmänna miljötillståndet i Östersjön, fiskets bekymmersamma situation och minskade kvoter uppmärksammats av många intressenter och lett till oro för den biologiska statusen i Östersjön. Förvaltningen av och beståndssituationen för sill och skarpsill i Östersjön, frågan om trålgränsen i Östersjön och det pelagiska fiskets eventuella effekter på torskens tillgång till föda”.
Generaldirektören för HaV, Jakob Granit, höll en uppskattad presentation som fångade hela problematiken väl, från land till hav, om alla skilda aktörer och intressenter, komplexiteten i havsförvaltningen, ekosystemansatsen etc. Efter anförandet följde presentationer av forskare från SLU om beståndens status för sill/strömming och skarpsill i olika delar av Östersjön, samt rumslig förvaltning för att hjälpa torsken.
På mötet ställde HKPO en del frågor och uppmärksammade vissa påståenden om samband som verkar ologiska sett till annan forskning. I de svar som lämnades står det klart att forskningen inte har alla svaren, eller all förståelse och vetskap om hela det ekologiska sambandet mellan skilda arter och miljöer. Joakim Hjelm uttryckte detta väl på mötet, “Vi forskar på det som SLU fått beställning på, inget annat”. En helt rimlig förklaring till en frågeställare hur SLU kunnat missa skorvens (viktig föda för bl a torsk) tillbakagång i centrala Östersjön. Ett fenomen som torskfiskare noterat sedan länge, och som HKPO tillsammans med andra företeelser vi hade reflekterat över, lyfte fram på en konferens i Simrishamn hösten 2017. Det mesta av dessa våra farhågor bekräftades först i år, i de råd som ICES gav för Östersjön.
Det storskaliga pelagiska fisket har omfattats av ett system med permanent överförbarhet under 10 års tid. Segmentet har i stort sett befunnit sig i en egen sfär och direkt avhandlat pelagiska frågor med myndigheter och andra organ. Och bara ibland kunnat poppa upp på samrådsmöten med andra fisken när det funnits pelagiska angelägenheter att bevaka. Möjligen är det denna vana vid slutenhet som gör att pelagisk PO (SPF) vid mötet inte ansåg sig behöva lyssna på andra intressen inom fisket, och heller inte bemödade sig om att bemöta några inlägg.
VDn för SPF nöjde sig med ett uttalande, detta på ett möte som alltså helt och hållet handlade om pelagiskt fiske, och sa ungefär som så; Vi är positiva till ekosystemansatsen, men det krävs en adaptiv förvaltning. Vi bör alltså skaffa kunskap först. Här (på mötet) har det mest hörts folk som älskar sin egen röst.
Dessa kommentarer var i stort sett det som chefen för SPF bidrog med på mötet. Högst anmärkningsvärt! De efterlyser själva mer av kunskap först. Som om inte mötet var till för just detta. Det var många viktiga frågeställningar om forskningens förmåga och kunskaper, och flera förslag kom från länsstyrelser m fl om utflyttning trålgräns, hantering regionalkvot, minskad förekomst av strömming efter kusten, sälfrågan, mat till svältande torsk, rumslig förvaltning osv. Viktiga frågor som vi alla, och sannerligen HaV och forskarna behöver ta med sig framöver när ekosystemansatsen ska genomföras. Allt detta tycks SPF ha missat, i vart fall saknades det uppenbart en vilja till dialog på mötet. Eller tänker sig SPF att föra den dialogen i skymundan?
Det var dock en enskild pelagisk fiskare som villigt deltog och främst gav uttryck för sin ilska över EU-beslutet i oktober om att helt stoppa pelagiskt fiske med aktiva redskap i Östersjön under fyra månader nästa år (maj-augusti). Som av en händelse bedrivs det under dessa sommarmånader inte mycket av storskaligt foderfiske, istället fiskas det med regionala båtar efter strömming/sill till human konsumtion. Åtgärden är alltså inte till nackdel för industrifisket. Snarare lär de efter sommarstoppet snabbare kunna fylla upp tankarna med “sparad sill”.
Det fatala EU-beslutet togs i oktober, men har uppmärksammats helt nyligen. Beslutet kommer i kölvattnet efter torskfiskestoppet och lär bli den sista spiken i kistan för den lokala fiskerinäringen, tillsammans med för fisket viktig landbaserad infrastruktur och lokal beredningsindustri. HaV delgav sin uppfattning på mötet att de inför EU-förhandlingarna till Jordbruksverket och näringsdepartementet varit väldigt tydliga med de allvarliga konsekvenserna för näringen. Vilka skäl som landsbygdsministern, Jennie Nilsson, kan ha haft att ändå ta ett motsatt beslut, det saknar HaV information om.
Detta är inte enda beslutet i EU under hösten som Sverige aktivt har bidragit till och som starkt har missgynnat ett fiske inriktat på human konsumtion. Fisket efter torsk var också ett sådant, som enligt ICES forskningsråd endast skulle bidra med 4 procent i ökad torskdödlighet om det hade fått fortsätta med fisket under hösten. Åter ett exempel på där ett fortsatt industrifiske i Östersjön istället har prioriterats.
HaV har också dragit sin beskärda del genom att inte medverka till att stoppade torsktrålare i Östersjön kan få tillgång till konsumtionsfiske efter sill. Visserligen öppnade HaV upp för tillfälliga kräfttillstånd på västkusten, men det var inget som östersjöfiskarna egentligen efterfrågat. Dessutom hjälper det inte den regionala landbaserade näringen till överlevnad.
Det bör nämnas att en avgörande faktor i en ekosystembaserad förvaltning är att redovisade data över fångster och dödlighet är tillförlitlig. Här bidrar EU genom utformningen av landningsskyldigheten självt till att systemet egentligen inte kan fungera fullt ut. Den relativa stabiliteten mellan EU-ländernas, med sedan länge fastställda kvotandelar, är givetvis inte anpassade till dagens verklighet. Ett faktum som sannolikt tvingar olika fisken runt om i Europa till att vid oönskade fångster felrapportera, om nu alls ett fiska ska kunna fortsatt bedrivas. Problemet behöver få en adekvat lösning.
En ytterligare avgörande faktor för en lyckad ekosystembaserad förvaltning är att samtliga berörda aktörer i ett område har en pågående dialog i dessa frågor. Från fisket behöver alla segment och intressen delta, liten som stor. Givetvis finns det en stor klyfta mellan olika fiskeinriktningar som behöver överbryggas, men en dialog är helt nödvändig. I synnerhet vad gäller det storskaliga fisket som nyttjar den större delen av biomassan. Viktigt är också att fiskarens och näringens perspektiv alltid är närvarande vid förvaltningen av ekosystemet.
Allt det som går att bli överens om på en regional nivå, t ex i regionala grupper för samråd/samförvaltning, är bara till fördel. Resultatet kan sedan lyftas in i ett bredare samrådsförfarande eller direkt lämnas över till HaV. Förvaltningen av fisket är inte betjänta av att politiker lockas till att ta snabba politiska beslut, med oförutsedda skadliga effekter för näringen som följd. Möjligen på grund av en ensidig rådgivning, eller på, vilket politiker själva faktisk kan medge, att de ofta är okunniga i komplexa fiskefrågor.
En robust fiskförvaltning som är väl förankrad kan också vinna bred acceptans i hela vårt samhälle. En förvaltning som kan främja utvecklingen av svenskfångad sill, fisk och skaldjur till inhemsk färskmarknad och beredning. Och som genom ett lokalt och regionalt fiske fortsatt kan bidra till levande kustsamhällen och kustbygd. Också ett stabilt industrifiske vilket tillsammans med övriga mindre och mellanstora fiskeinriktningar bedriver ett fiske i samklang med ekosystemet.
Ekosystemförvaltningen kommer innebära att vi lämnar enarts-perspektivet bakom oss och istället ser mer till havets balans och arters påverkan på andra arter och miljöer. För fiskaren betyder det att de egna fiskemöjligheterna kan avgöras och begränsas av hur fångsterna påverkar andra arter och fisken. Därför finns det ett behov av att inom fiskenäringen få till en bra dialog i vart fall i dessa frågor, och söka finna på lösningar som kan vara till gagn för både miljön och fiskenäringen.
TL
Reaktioner på sillfiskestoppet: