Havs- och vattenmyndigheten är klara med utredningen av regeringsuppdraget om att införa ett generellt förbud mot bottentrålning i marina skyddade områden innanför trålgränsen. Myndigheten beskriver i korthet saken så här: “Innanför trålgränsen är trålfiske i dag förbjudet i HaV:s föreskrifter. I föreskrifterna finns undantag från förbudet, dessa har HaV sammanställt och beskrivit enligt uppdraget.”
1. Sammanfattning
“Av uppdraget framgår att Havs- och vattenmyndigheten ska utreda och
föreslå ändringar i fiskeförordningen för att genomföra ett generellt
förbud mot bottentrålning i marina skyddade områden innanför
trålgränsen, samt hur möjlighet till begränsade undantag kan ges i
förvaltningsplanen. Myndigheten ska sammanställa och beskriva alla
befintliga undantag från trålfiskeförbudet både i och utanför marina
skyddade områden innanför trålgränsen. Det ska också redovisas hur ett
generellt stopp för bottentrålning kan införas i övriga svenska skyddade
områden utanför trålgränsen och tillämpas även på utländska
fiskefartyg.
Myndigheten har sammanställt och beskrivit alla befintliga undantag från
trålfiskeförbudet som finns i myndighetens föreskrifter, både i och utanför
marina skyddade områden, innanför trålgränsen. Vad gäller bottentrålning
innanför trålgränsen får detta bedrivas dels efter nordhavsräka i Skagerrak
och Kattegatt på ett djup av minst 60 meter och dels på allmänt vatten
inom de trålfiskeområden och enligt de villkor som anges i bilaga till
föreskrifterna.
Vad gäller bottentrålning i marina skyddade områden innanför trålgränsen
pågår detta framför allt i Kosterfjorden och Gullmarsfjorden, samt delar av
Balgö i Västerhavet. I Egentliga Östersjön pågår ingen bottentrålning i
marina skyddade områden innanför trålgränsen. I Bottniska viken
förekommer en begränsad bottentrålning i marina skyddade områden
innanför trålgränsen i Norrbotten (siklöjetrålning), dock med relativt liten
omfattning. Bottentrålning kan bedrivas i dessa områden eftersom de
antingen omfattas av undantag för trålning djupare än 60 meter
(Västerhavet) eller av inflyttningsområden.
Havs- och vattenmyndigheten arbetar kontinuerligt med fiskereglering i
marina skyddade områden inom ramen för den så kallade plattformen.
Inom plattformen pågår ett omfattande arbete med att se över behov av
fiskereglering i marina skyddade områden samt genomförande av
nödvändiga bevarandeåtgärder. Detta arbete omfattar även åtgärder för att
säkerställa att bottentrålning inte ska utgöra ett hot mot utpekade
bevarandevärden i marina skyddade områden. Fiskeregleringar tas fram
utifrån vetenskapliga underlag och i samrådsprocesser med berörda
aktörer. Målsättningen med detta arbete är att allt fiske som behöver
regleras för att nå bevarandemålen i marina skyddade områden innanför
trålgränsen, det vill säga även annat fiske än bottentrålning, ska vara
omhändertaget till utgången av 2020. För de marina skyddade områden
där även utländska fiskefartyg har tillträde, är målsättningen att initiera
processer avseende fiskereglering med stöd av EU:s gemensamma
fiskeripolitik innan utgången av 2020 genom en begäran om uppdrag hos
regeringen.
I denna redovisning framgår författningsförslag om hur det i
fiskeförordningen skulle kunna införas ett generellt förbud mot
bottentrålning i marina skyddade områden innanför trålgränsen. Kopplat
till detta finns ett förslag om systematik kring hur möjlighet till begränsade
undantag kan ges i förvaltningsplanen (skötselplan, bevarandeplan eller
motsvarande dokument). Myndigheten föreslår också ett bemyndigande i
fiskeförordningen om att Havs- och vattenmyndigheten får bevilja
undantag från förbudet. Ett undantag får endast beviljas om det framgår av
skötselplan, bevarandeplan eller motsvarande dokument att ett sådant
undantag inte påverkar att syftet med skyddet uppnås.
Förslag är att beslutande myndighet; länsstyrelsen och kommun, i
förvaltningsplanen, tydliggör om och i så fall hur bottentrålning kan
bedrivas utan att bevarandevärdena, som området pekats ut för, riskerar att påverkas negativt. Det kan uttryckas som en zon där man gjort en
miljökonsekvensbedömning eller liknande för att säkerställa att syftet med
skyddet fortfarande kan uppnås, även om det förekommer bottentrålning i
området.
Myndigheten redogör i rapporten för de förutsättningar som finns inom
ramen för EU:s gemensamma fiskeripolitik för att kunna införa ett generellt
stopp mot bottentrålning i övriga svenska skyddade områden utanför
trålgränsen och tillämpas även på utländska fiskefartyg. En genomgång av
artiklar i den gemensamma fiskeripolitiken där möjligheter finns för att
förbättra bevarandestatusen för de marina ekosystemen, i kombination
med det arbetsdokument som EU-kommissionen utarbetat för
fiskereglering i marina skyddade områden, samt myndighetens
erfarenheter från arbete med dessa frågor, ger vid handen att lämpligast är
att använda sig av ett förfarande enligt artiklarna 11 och 18. EU:s nya
tekniska förordning ger genom artikel 12 utökad möjlighet att argumentera
för att andra livsmiljöer än de som kopplas till Natura 2000-nätverket ska
kunna skyddas. Myndigheten beskriver att det finns ett krav att kunna
påvisa att bevarandeåtgärderna är nödvändiga för att efterleva unionens
miljölagstiftning. Slutresultatet är ofta beroende av förhandlingar mellan
berörda medlemsstater och att definitivt redovisa hur ett generellt stopp för
bottentrålning kan införas i samtliga övriga svenska skyddade områden
utanför trålgränsen och tillämpas även på utländska fiskefartyg i praktiken,
är därmed är inte möjligt att förutsäga med säkerhet.
I uppdraget framgår att samråd ska ske med berörda länsstyrelser och
andra berörda aktörer som påverkas av ett stopp för bottentrålning. Liksom
i allt övrigt arbete har covid-19 (coronavirus) påverkat möjlighet till
samråd, men Havs- och vattenmyndigheten har genomfört samråd kontinuerligt utifrån rådande situation. Uppdraget har engagerat såväl
fiskets organisationer som miljöorganisationer samt berörda myndigheter.
En sammanfattning av inkomna synpunkter bifogas denna rapport.”
“1.1 Slutsatser
1.1.1 Generellt stopp mot bottentrålning och begränsade undantag
Om regeringen inför ett generellt förbud mot bottentrålning i marina
skyddade områden i fiskeförordningen blir grundprincipen att
bottentrålning inte ska förekomma i marina skyddade områden. Detta i
kombination med att begränsade undantag ska kunna ges i
förvaltningsplaner innebär att istället för att identifiera zoner där
bottentrålning inte får pågå, kommer länsstyrelser och kommuner kunna
behöva avgränsa zoner där bottentrålning kan pågå utan att
bevarandevärden påverkas negativt så att syftet med skyddet inte kan
uppnås. Utgångspunkten att förbjuda bottentrålning generellt i marina
skyddade områden och istället tillåta sådant fiske när det kan visas att
sådant fiske inte utgör ett hot mot utpekade bevarandevärden och är
förenligt med syftet, innebär en omvänd systematik jämfört med idag.
Myndigheten kan se fördelar med ett generellt förbud mot bottentrålning i
marina skyddade områden då detta innebär att det blir tydligt att
redskapen med potentiellt störst bottenpåverkan särskilt ska beaktas i
marina skyddade områden (se vidare under kap 3.2 om bottentrålningens
effekter). Detta kommer att ställa krav på länsstyrelser och kommuner i
deras arbete med att utveckla skötselplaner och bevarandeplaner för att ge
utrymme för begränsade undantag där så anses nödvändigt. Även
ytterligare arbete med att förtydliga syftesbeskrivningar för dessa skyddade
områden kan behövas, så att det tydligt framgår hur skötselplanen bidrar
till att nå syftet med det marina skyddade området. Det är viktigt att
berörda myndigheter ges tid och resurser för detta arbete. Det kan annars
finnas en risk att hållbart, småskaligt fiske förbjuds genom ett generellt
förbud, om inte dessa dokument uppdaterats innan förbudet träder ikraft.
I bedömningen av länsstyrelsers och kommuners förslag behöver Havs- och
vattenmyndigheten göra avvägningar ur ett nationellt perspektiv och beakta ekologisk representativitet, konnektivitet och funktionalitet.
1.1.2 Pågående arbete med fiskereglering i marina skyddade områden
Det finns också fördelar med det befintliga arbetssättet inom ramen för
plattformen där Havs- och vattenmyndigheten kontinuerligt arbetar med
fiskereglering i marina skyddade områden. I detta pågående arbete med att
se över behov av fiskereglering i marina skyddade områden tas
fiskeregleringar fram utifrån vetenskapliga underlag och i
samrådsprocesser med berörda aktörer. Detta arbete omfattar även
reglering av andra typer av fiske förutom bottentrålning, till exempel
garnfiske för att minska risk för bifångst av marina däggdjur och sjöfågel.
Fördelarna är att man tar ett helhetsperspektiv och utgår ifrån en
ekosystemansats i varje enskilt marint skyddat område.
Arbetet med fiskereglering i marina skyddade områden utgår i
plattformsarbetet idag ifrån principen att de åtgärder som införs ska vara
nödvändiga. Principen har varit att inte vidta mer kraftfulla åtgärder än vad som krävs för att uppnå syftet med det skyddade området. En inskränkning i enskilds rätt att använda mark eller vatten som grundas på
skyddsbestämmelse får inte gå längre än som krävs för att syftet med
skyddet ska tillgodoses.
Arbetet sker utifrån vetenskapliga underlag och utformats i
samrådsprocesser med berörda aktörer. Dessa processer bygger på
legitimitet och förtroende mellan berörda verksamhetsutövare,
myndigheter och vetenskapliga institutioner. Det finns en risk att detta
upparbetade förtroende kan påverkas negativt när man utgår från ett
generellt förbud istället för att utgå ifrån respektive områdes förutsättningar.
Inom ramen för havsmiljödirektivet pågår arbete med att ta fram
kvantitativa tröskelvärden för hur stor andel av olika habitattyper som ska
vara opåverkade av fysisk störning. Sådana konkreta tröskelvärden kommer vara ett viktigt underlag och kan bidra till en tydlighet kring
nödvändigheten av minskad bottentrålning som en bevarandeåtgärd i
marina skyddade områden även utanför trålgräns.”
Det finns mer att läsa om HaVs “slutsatser”. Hela dokumentet tillsammans med inkomna synpunkter finns att läsa här: