British University of Bangor har publicerat sin studie “Proceedings of the National Academy of Science” (PNAS w/c 3.1.22) som är den I den första forskningsstudien i sitt slag, Studien bygger på ett internationellt samarbete som har samlat in data från 24 större havsregioner världen runt, för att sammanfatta kunskap om trålaktiviteter och intensiteten av dessa, för att avslöja påverkan på havsbotten.
Miljöorganisationernas ofta framförda påståenden om att “bottentrålfiske förstör den biologiska mångfalden”, ifrågasätts av rapporten. Uppfattningen att ett generellt trålningsförbud kan förändra och förbättra den biologiska mångfalden på havsbotten saknar därför grund i verkligheten.
Studien visar att en hållbar förvaltning är viktigast för att uppnå hög miljöstatus snarare än effekten från fiskemetoden, bottentrålning. Endast 1,5 % av undersökta havsområden var starkt påverkade av trålningen.
Professor Hiddink från Bangor Universitys School of Ocean Sciences förklarar “när man jämför produktionen av skaldjur, jämfört med effekterna av bottentrålning och andra konstgjorda aktiviteter i Storbritannien, såsom jordbruk, är det tydligt att fotavtrycket från bottentrålning runt Storbritannien är stor, men samtidigt är påverkan på havsbotten från trålning mycket begränsad.”