Regeringen har gett Havs- och Vattenmyndigheten (HaV) i uppdrag att utreda ett generellt förbud mot bottentrålning i marina skyddade områden. I detta inbegrips de s k inflyttningsområdena innanför nuvarande trålgräns vilka tillkom när trålgränsen flyttades ut 2004. Skälet för att undantaget kom till var att inte helt slå ut det småskaliga kustnära trålfisket. Något som regeringen uppenbart inte längre vill ta hänsyn till.
Uppdraget till HaV är en följd av punkt 39 i januariavtalet som stipulerar att “ett generellt stopp för bottentrålning införs i skyddade områden”. Miljöpartiet försökte i sin iver redan i början av 2019 så snart avtalet var på pränt, att lägga en motion för att försöka påskynda processen. Motionen uppvisade en stor okunskap och kom snart att dras tillbaka efter det att HKPO med flera agerat i frågan. Mer om detta kan läsas här: https://www.hkpo.se/2019/02/10/motion-mp-forbud-mot-bottentralning-stoppad-i-jordbruksutskottet/
Nu återkommer alltså regeringen i saken i form av ett regeringsuppdrag. Av formuleringarna att döma ska det vara ännu ett led i nedmonteringen av svenskt demersalt yrkesfiske. Den här gången handlar det om det viktigaste fisket på Västkusten – bottentrålning efter havskräfta och räka. Under hösten 2019 medverkade regeringen i hög grad till att EU i Östersjön stoppade torskfisket. Även det lokalt viktiga sill/strömmingsfisket förbjuds under fyra månader i år. Just under den säsong som är absolut viktigast för lokal beredning och försäljning av sill/strömming. Både torsk och lokalt fångad sill används till mänsklig konsumtion. Ingen av åtgärderna drabbar dock det storskaliga industrifisket som fiskar till foder, snarare kan de dra fördel av besluten.
Det hade gått att hantera problemen i Östersjön på ett mycket bättre sätt, både för att rädda torsken och den lokala fiskenäringen för framtiden. Men regeringen valde istället att fatta enkla oövertänkta beslut i komplicerade förvaltningsfrågor, med förödande resultat som följd. Till råga på allt användes den förevändningen att besluten skulle rädda kvar levande kustsamhällen.
Men, den här gången får det vara nog. Om regeringen nu har för avsikt att lägga ner merparten av skaldjursfisket på Västkusten måste det göras helt klart för svenska folket vem som bär hela ansvaret för att det inom snar framtid blir svårt att handla svenskfångade färska räkor eller kräftor och som substitut hänvisas till importerade bottentrålade skaldjur.
Bottentrålningens effekter är våldsamt överdrivna av vissa politiker och av alla miljörörelser som under lång tid har levt på att svartmåla fisket, och alltid med samma förenklade argument. Visst finns det känsliga havsområden där bottentrålning kan vara till skada, men dessa är i svenska vatten redan skyddade eller är föremål för reglering. Dessutom har fisket utvecklat skonsamma redskap med hög selektivitet och trålningen bedrivs i en mycket mindre skala än för 30 år sedan (i länken ovan finns det längst ner på sidan fler synpunkter från HKPO om bottentrålningens effekter).
I slutet av 2020 ska utredningen från HaV vara färdig. HKPO kommer att göra allt vad vi förmår för att rädda kvar ett fortsatt skaldjursfiske på Västkusten.
Regeringsuppdraget till HaV: