På SVDs debattsidor har det under några veckor pågått en debatt om torskens svält i östra Östersjön, sälproblemet och ICES rådgivning. SFPO startade debatten och återkom sedan med en slutreplik efter det att tre skilda inlägg från miljörörelser, forskare och HKPO hade publicerats. Eftersom SFPO hade rätt till en slutreplik kunde HKPO inte svara på denna i SVD. Vi publicerar därför vårt slutliga inlägg här på HKPO.se:
REPLIK ÖSTERSJÖN
Peter Ronelöv Olsson, SFPO, (5 juni) fortsätter att vilseleda om de grundläggande problemen för torsken i Östersjön och tar inte alls upp torskens svält orsakad av brist på föda, som bottenlevande arter och liten sill och skarpsill. Och trots att svenska regeringen nu meddelat att den utöver ett torskfiskestopp vill stoppa sill och skarpsillfisket i torskområdena, så väljer SFPO återigen att fokusera på sälen. Visst är regeringens beslut angående licensjakt på säl välkommet. De av våra medlemmar som bedrivit jakt på säl menar att enbart licensjakt troligen inte kan lösa problemet, då jakten är mycket tidskrävande. Därför tror vi att även ekonomiska incitament kommer att behövas. Och vi vill vara tydliga med att HKPO helt och fullt är för en ökad säljakt, vilket SFPO inte verkar ha förstått.
SFPO beskyller undertecknad för att vilja: ”återuppliva 1970- och 80-talen då svenska fiskare trodde sig veta allt om fiskbestånden och att forskarna ingenting förstod.” Det är för oss en gåta hur någon som läst vår replik från den 2 juni kan dra en sådan slutsats. Istället är det så att HKPO fullt ut lyfter fram och stödjer de grunder som ICES råd baseras på. I själva verket är det SFPO som är selektiv med vad de vill använda av forskarnas rapport.
Den del där HKPO argumenterar emot ICES råd handlar om en fullständig stängning av torskfisket i östra beståndet. Detta gör vi av två skäl; dels för att lyfta fram de allvarliga konsekvenserna för hela torskfiskenäringen i Östersjön med tillhörande handel, beredning och mottagning, dels för att vi är oroade för att ett fullständigt fiskestopp i nuläget kommer att öka på torskens svält, och därmed riskera att driva på förloppet. Ett fortsatt foderfiske i viktiga torskområden skulle förvärra situationen ännu mera, något som SFPO uppenbart inte har några problem med.
Om nu torsken svälter, är då den bästa åtgärden att hastigt öka mängden torsk, följden blir ju då att ännu fler konkurrerar om en redan begränsad föda? Om vi tänker tanken på omfattande svält bland älgar, skulle det då vara vettigt att helt ställa in älgjakten? Ökar då inte sannolikheten för att hela älgstammen till sist kollapsar?
Vad vi föreslår är att det medges ett försiktigt uttag av torsk som endast kan nyttjas av det regionala fisket. Det ger näringen en möjlighet till att överleva. Samtidigt som det tillförs mer mat till torsken genom att foderfisket av sill/skarpsill begränsas. Självklart ska även torskens lek skyddas. Öka också flexibiliteten för regionala torskfiskare genom att tillåta ett konsumfiske (med stor maska) efter stor sill i lämpliga områden.
Som företrädare för ett demersalt PO är det min skyldighet att påtala torskfiskestoppets allvarliga konsekvenser för en hel regional fiskerinäring och att föreslå åtgärder. Vem ska annars göra det? Miljörörelserna? SFPO negligerar frågan, och tycks nöjd med att det kan fiskas plattfisk. Är detta seriöst menat som en lösning för regionen? Många rena östersjöfiskare saknar medlemskap i en PO. Oavsett, HKPO arbetar för medlemmarna, och i detta ingår att stå upp för ett fortsatt lokalt, regionalt fiske.
HKPO är trygg med vad vi framför. Vi har tagit del av en skrivelse, ställd till statsråden Nilsson och Lövin, vilken har initierats av Simrishamns kommun. Bakom skrivelsen står fem kustkommuner, fyra lokala yrkesfiskeorganisationer samt sju viktiga beredningsindustrier, handlare och mottagare som hanterar 90 % av östersjötorsken. I skrivelsen ges uttryck för samma oro som HKPO nu framför vad gäller följden av ett torskfiskestopp och ett fortsatt foderfiske. Dokumentet tar dock upp fler frågor än så och har ytterligare förslag till åtgärder.
Vi vill ändå tro på att pelagisk PO, till skillnad mot SFPO, inser att även sillfiskare behöver medverka till att rädda torsken och torskfiskenäringen. När väl torskfisket är nedlagt är risken avsevärd för att det storskaliga foderfisket blir måltavla i debatten.
Tommy Lang
ordförande Havs- och Kustfiskarnas Producentorganisation (HKPO)
————————————————————————————————
SFPOs slutreplik, publicerad i SVD den 5 juni:
Den svenska regeringen ger nu Naturvårdsverket i uppdrag att fatta beslut om licensjakt på gråsäl för att minska det hot som den växande sälstammen har på torskbeståndet i Östersjön. Det är bra och något som vi svenska kustfiskare inom Sveriges Fiskares Producentorganisation, SFPO, länge har efterlyst.
Bra är också den debatt som har uppstått efter vår debattartikel (SvD Debatt 29/5) om att vi alla nu måste agera för att rädda torsken i Östersjön. Såväl forskare vid Stockholms universitets Östersjöcentrum och företrädare för Världsnaturfonden, WWF, Naturskyddsföreningen och Sportfiskarna har i olika debattsvar (SvD Debatt 1/6 och 31/5) sträckt sig till att erkänna att den växande sälstammen är ett hot mot torskbeståndet.
Den 29 maj kom Internationella Havsforskningsrådet, ICES, med sin rekommendation för hur mycket som kan fiskas av olika bestånd under nästa år. För torsken i östra Östersjön är rekommendationen att inte fiska något alls. Det är ett tragiskt faktum. De råd som ICES kommer med är de mest vetenskapliga och bäst underbyggda råd som går att få som alla förhåller sig till.
Därför är det ledsamt att läsa att företrädare för Havs- och kustfiskarnas producentorganisation, en liten organisation för yrkesfiskare med några få medlemmar längs Östersjökusten, i sitt debattsvar (SvD Debatt 3/6) vill återuppliva 1970- och 80-talen då svenska fiskare trodde sig veta allt om fiskbestånden och att forskarna ingenting förstod.
Nu går den svenska regeringen ut med att den vill verka för att EU:s fiskeministrar beslutar om ett torskfiskestopp i östra Östersjön nästa år. Kombinerat med en licensjakt på gråsäl som gör att stammen minskar finns goda förutsättningar för torskbeståndet att återhämta sig.
För att det ska vara möjligt måste de blir ett stopp på sälarnas spridning av parasiten sälmask som gör att de flesta torskarna utmed Blekinges och Skånes kuster i dag är sjuka. Om i stället sälstammen får fortsätta växa innebär ett torskfiskestopp att sälarna får enklare att skaffa sig mat.
De tre olika replikerna till vår debattartikel lyfter alla fram behovet av att stoppa övergödningen till följd av orenade avlopp som går rakt ut i Östersjöns känsliga vatten och att underlätta för torsken att hitta föda i Östersjön. Det ger styrka bakom dessa krav.
Något “överfiske” av torsk bedriver däremot inte svenska kustfiskare i dag, trots att det är ett vanligt påstående. Svenska fiskare håller sig väl inom de vetenskapliga råd som ICES ger. Mellan januari och maj i år har bara åtta procent av årets svenska torskkvot i östra Östersjön fiskats.
Men det är beklämmande att läsa hur de tre forskarna från Stockholms universitet påstår att de döda bottnarna i Östersjön inte ska “överdrivas” och att “syreförhållandena i södra Östersjön, mellan tyska kusten och Hanöbukten där torsken leker, är förhållandevis goda”.
Detta sker samtidigt som ICES i sin aktuella rapport beskriver hur bottendöden och de syrefattiga bottnarna fortsätter att breda ut sig och att torskens lekplatser runt Bornholm är kraftigt påverkade av syrebrist. Detta får ses som ett forskningsmässigt bottennapp.
Vi kustfiskare inom SFPO är småföretagare med ansvarsfull livsmedelsproduktion som specialitet. Vi vill kunna fortsätta att selektivt fiska rödspätta, skrubbskädda, piggvar och andra hållbara bestånd i Östersjön och vi önskar att fiskare i Östersjön ska få licens för att medverka i det MSC-märkta fisket efter havskräfta på Västkusten.
Vi är redo att bidra till en långsiktig lösning för Östersjötorsken och det verkar också som om regeringen är beredd att agera för att finna en lösning tillsammans med de andra berörda EU-staterna runt Östersjön. Men när våra inkomstmöjligheter begränsas av politiska beslut behöver vi i anständighetens namn kompenseras för det.
Nu undrar vi vilka förändringar som miljöorganisationerna och Sportfiskarna är beredda att göra i sin argumentation och i sin verksamhet för att skapa förutsättningar för att rädda torsken i Östersjön.
Peter Ronelöv Olsson
ordförande Sveriges Fiskares Producentorganisation, SFPO